Minskad jodberikning oroar

Jod behövs för att bilda sköldkörtelhormon, som i sin tur har en central roll i kroppens ämnesomsättning. Brist på jod är den vanligaste orsaken till struma (förstoring av sköldkörteln) och hos växande foster och barn kan jodbrist orsaka tillväxthämning, nedsatt motorisk kontroll och försämra hjärnans utveckling. 

Jod finns naturligt i fisk och skaldjur, samt i måttliga mängder i ägg och mjölk. Sedan 1936 har vi i Sverige berikat vårt salt med jod. Detta med anledning av en uttalad förekomst av struma i vissa regioner (i det så kallade ”Strumabältet” var Strumaförekomsten hela 60-65% i början av 1900-talet!).

TV4-nyheterna gick nyligen ut med uppgiften att konsumtionen av jodberikat salt sjunker kraftigt. Anledningen uppges vara mer flingsalt i hemmen och, av besparingsskäl, mindre joderat salt i storköken. 

På sikt är målet att halvera svenskarnas saltintag vilket även det försämrar våra förutsättningar att få i oss tillräckligt med jod. Jag tror också att en stor del av förklaringen till att vi ser en minskad konsumtion av jodberikat salt är att konsumenter generellt väljer bort produkter med ”tillsatser”. När rena råvaror och naturliga ingredienser framhålls som nyckeln till hälsa och tillsatser (i allmänhet) likställs med onaturligt, syntetiskt och farligt så tror jag vi kommer att se denna utveckling när det gäller flera av våra näringsberikningsprogram.

Jod är ett grundämne - mycket naturligare blir det inte. Jodberikning rankas som den fjärde mest kostnadseffektiva åtgärden för att öka folkhälsan (enligt WHO). Vi får se upp så att vi inte går till överdrift i vår strävan efter naturliga och rena råvaror. Många tillsatser är en förutsättning för hälsa!